Lägg på en rem!

Tänk vad små saker och ting kan bli stora projekt, helt av sig själva. För många år sedan jobbade jag som yrkesfotograf och hade nöjet att ha många olika kunder. Det var rostfria maskiner ena dagen och kommunpolitiker den andra. Det var just det som gjorde fotografyrket så spännande och roligt. Ibland hade kunden mycket klart för sig vad han ville ha men allt som oftast fick man bara en låda med t ex knäckebröd eller två gipsskivor med instruktionen “gör nåt kul” och då fick man verkligen tänka till.

Men det var egentligen inte om detta som detta kåseri skulle handla om, men det finns en koppling. Som alla yrkesmän så skaffar man sig en utrustning som man gillar och som funkar med lite utrymme för avvikelser. Just i mitt fall så jobbade jag med Canons kameror bl a. Och just Canon hade en smal kamerarem som var perfekt i mitt tycke. Av någon anledning slutade man dock att tillverka denna rem så allt eftersom utrustningen skulle förnyas så kunde just min favoritrem inte flyttas över utan det fick bli en annan rem. Bred, ful och väldigt opraktisk i mitt tycke. Men i och med att jag slutade som fotograf så blev detta oöverstigliga problem ett icke-problem av sig själv, liksom.

Dock så springer jag fortfarande in i alla kameraaffärer vart jag än kommer och frågar efter en tunn Canonrem utan framgång. I samband med en resa till Dubai nyligen så ställde jag mitt hopp till att man i souken kunde hitta denna rem, original eller kopia spelade ingen roll bara den var smal, grå och att det stod Canon på den. Eftersom jag ofta är i just Dubai med anledning av våra tidningar där, så har jag en trevlig kille som jag ringer som känner souken utan och innan som sin egen ficka. Man säger bara vad man vill handla och då bär det iväg i soukens smala gränder mellan kryddstånd och kastrullförsäljare.

-Samy, I´m looking for a strap for my camera, sa jag till min vän.

-OK OK, no problem, I know where we go for this, sa min vän.

Efter ett antal stopp i affärer som vid första anblicken inte var några direkta kameraaffärer så hade vi inte kommit närmare ett inköp. Helt ärligt så såg de flesta affärsinnehavare ganska frågande ut så för att förtydliga vad jag letade efter så ritade jag en lite teckning för att underlätta för Samy. Ytterligare små affärer besöktes med klent resultat och jag hade väl börjat tröttna på att springa efter Samy. Nu måste jag nog säga att vi fick bestämma oss för att vi bara skulle ge det en chans till innan vi skulle lägga ner sökandet efter min kamerarem.

-OK OK, don´t worry, I know the best place for this, sa Samy.

Och så bar det iväg längre in i ännu trängre gränder, djupare in i souken. Till slut kom vi fram till en pytteliten affär som absolut inte hade något med kameror eller elektronik att göra. Dock kunde man få all möjlig utrustning till kameler. Men inga kameraremmar. Framvisandet av min rudimentära teckning skingrade inga dimmor heller. Efter en massa tedrickande och hälsande på på diverse familjemedlemmar och fotografering så stod det klart för mig att missförståndet var totalt när samtalet över myntateet drog sig mot vilka typer av kameler vi hade i Sverige och vad vi använde dem till.

Min käre vän Samy hade släpat runt mig till soukens samtliga tillverkare av träns till kameler och inte remmar till kameror.    

Foto: Pixabay